Okej, så för lite bakgrund; Den karriären jag har försökt att uppnå tidigare var utvecklare/programmerare, men på grund av att jag hamnade i ett skitjobb hos ett säljföretag som krockade med min utbildning har jag bara 1 års programmeringsstudier innan jag kraschade totalt. Jag försökte använda dessa meriter efter att ha slutat jobbet och ansökte programmeringsjobb hos 60 företag, vilket bara ledde till 2 intervjuer som inte ledde någonstans. Det gick ganska klart fram och tydligt att jag låg ganska illa till vid konkurransen. Jag bör också nämna att jag har atypisk autism, men väldigt få personer har lagt märke till det såvitt jag vet.

DÄREMOT hade jag under skitjobbet jag gjorde både lärt mig prata flytande norska och kan kalla dessa fyra år arbetserfarenhet inom kundtjänst eftersom jag tog emot kundsamtal under hela den tiden, vilket gjorde det väldigt lätt för mig att skaffa mig jobb inom kundtjänst. Så långt har jag jobbat inom följande firmor (och fått skriftliga referenser från alla utom en)

B2C i helsingborg

Transcom i Riga, Lettland

Cintech, Dorotea

och nu mitt nästa jobb - Transcom, fast i Stockholm istället.

Nu är det så att för mig är kundtjänst faktiskt ett väldigt trevligt jobb. Självklart har jag lite ångestkänslor ibland när jag pratar med kunderna, speciellt under de första månaderna, men annars gillar jag upplägget - man går till en datastol, tar emot samtal, hjälper kunden så gott man kan enligt rutinerna och i 95% av tillfällena är kunderna nöjda. Sen när arbetsdagen är slut kan man gå hem och göra vad man vill.

Problemet är bara att oavsett hur mycket jag än försöker, oavsett hur väl jag än följer rutinerna, hur jag än ordlägger mig framför kunderna, så kan jag aldrig lita på att bedrifterna är nöjda med min prestation. Första firmat på B2C nämnda ofta småsaker som "kunde ha sagts på ett lite bättre sätt". 2 veckor efter starten berömde de mig för att jag uppfylde deras målsiffror så snabbt men sparkade mig dagen efter för att jag "inte var den rätta matchningen". Jag konfronterade dem om vad jag hade gjort för fel men de vägrade nämna specifika saker jag gjort fel och sa till och med att jag inte gjort något fel, men att vi bara "inte var den rätta matchningen".

Jobbet i Lettland var kanske den mest framgångsrika tiden. Fick jobba mycket övertid, fick ofta massa bonusar här och där och vann till och med priser, detta trots att jag tog lite för lång tid vid luren (de hade måltavla på 7 minuter per samtal, för mig tog det oftast 9 minuter). Det jobbet sparkade inte mig utan jag jobbade där i över ett år och sen sa upp det eftersom jag har fru i filippinerna och planerade att flytta dit, och jag hade ändå inte trivts av att bå i Lettland resten av livet. Lönen var dessutom allmänt låg (1500 eur innan skatt i grundlön).

Två år senare i år är jag tillbaka i Sverige för att jobba upp lite besparingar för min nästa runda i filippinerna. Jag fick Jobb hos Cintech och jobbet var väldigt chill, men det var märkliga grejer som skedde utbildningsmessigt. Under utbildningsperioden satte de oftast de andra kollegorna till att lära upp mig och de lärde mig att jag skulle eskalera typ 80% av alla ärenden jag hade frågor om. Den sista veckan var det dock produktionsledaren som coachade mig och han sa att jag inte fick lov att eskalera dessa ärenden, utan att förklara hur jag skulle hantera ärendena, och till och med erkände att de andra kollegorna mest sannolikt lärt mig fel. Det jobbet jag fick varade i 3 månader, innan de sa upp mig, och det första jag fick höra från deras mun var "vi är inte riktigt nöjda med kvaliteten". De vägrade ge konkreta exempel på vad jag hade gjort för fel och jag fick till och med en väldigt god skriftlig referens från dem där de skrev att jag "följde rutiner till punkt och pricka", så jag vet än i dag inte om de bara sa det som ett ursäkt och vägrade erkänna någon annan anledning, eller om jag faktiskt sög på arbetet.

Så varför skriver jag det här? För om en vecka börjar jag hos Transcom igen i Stockholm, och tar kundtjänst på norska. På denna callcenter har jag den högsta lönen jag någonsin har fått på kundtjänst (26000 kr) och jag vill verkligen inte fucka upp och bli uppsagd på grund av att de inte är nöjda med min prestation. Å ena sidan känner jag mig lite tryggare att det är samma firma som jag jobbat för tidigare, men jag är fortfarande inte säker på att de kommer ha samma företagskultur på huvudkontoret i Stockholm som de har i Lettland.

Ibland börjar jag till och med misstänka att på grund av min diagnos, kanske jag har ett avvikande sätt att interragera med kunder och kollegor på som de inte tycker om, men inte kan sätta fingret på varför eller ens artikulera till mig. Jag börjar betvivla att jag faktiskt har mer utvecklingspotential och bara får nöja mig med det faktum att svenska firmor kommer säga upp mig efter bara månader.

Vad är era upplevelser inom kundtjänst på den svenska marknaden? Har ni haft liknande problem? Eller är jag allmänt dålig som CSR och bör överväga en annan karriär?